Bah!
Mina kära undersåtar, ers kungliga högheter, kära kreti och pleti.
Jag befinner mig återigen i er datamaskin för att bereda er en stunds insyn i mina betraktelser och mycket härliga anekdoter från mitt rika liv.
Denna gång har jag omsorgsfullt valt att delge er min syn på bilismens härjningar i Svea Rike och en av undertecknads egna små erfarenheter av den korrupta bilmarknaden.
Er trogne vapendragare har under en längre period till olycka retat sig på hur allt möjligt riff-raff tillreds möjlighet att framföra motorfordon i detta landet.
Det är inte rimligt att jag och min kära hustru när vi är ute och finåker om söndagarna i vår ytterst välaktade automobil av märke Jaguar, ska behöva trängas på Hufvudstadens gator med till synes alla som så önskar!
Låt mig deklarera detta en gång för alla: Ni äro ICKE önskvärda!
Det är min och min kära hustrus bestämda åsikt att ni skola hålla er till de allmäna kommunikationmedel såsom autobuss, spårvagn och möjligtvis droska som står er tillbuds för transporter inom stadens gränser. Det är ju för bövelen för er som socialdemokraterna inrättat dessa fortskaffningsmedel. Vilka skulle annars åka i dem? Vi som är samhällets toppskikt och stöttepelare? Bara tanken på detta får mig att rysa av omåttligt obehag.
Seså! Avlägsna er genast från era försök att framföra egna motorfordon och håll er till gängse masstransporter där ni hör hemma!
För att ytterligare förstärka min och min kära hustrus vagnpark, valde vi att under gårdagen besöka en av Huvfudstadens automobilhandlare.
Då min kära hustru med våra nuvarande forfon har upplevt vissa bekymmer med att ta med sig sina inhandlade varor från NK:s Franska, har vi beslutat att införskaffa en automobil modell herrgårdsvagn för att bättre tillgodose min hustrus önskemål och behov.
Det visade sig dock bli en traumatisk upplevelse för oss båda.
Vid ankomsten till detta stora komplex där automobilförsäljningen äger rum, möts vi av en mycket parant ung pojke som till en början mycket väl framstod som en ytterst seriös och angenäm bekantskap.
Vi framlade vårt dilemma och den unge mannen visade oss mycket vänligt till en önskad herrgårdsvagn av finaste modell och kulör.
Du jag som gammal generalmajor, med ett utvecklat intresse för teknik och elektricitet, självklart önskar provköra åbäket innan jag gör affär, fick på min förfrågan om detta ett jakande svar och började genast se fram mot en härlig tur i sommarstockholm med min hustru vid min sida. Dock skulle det visa sig att den unge mannen hade helt andra och för mig mycket främmande och olustframkallande tankar.
Det visade sig nämligen att denna unge man själv planerade att medfölja i automobilens baksoffa under pågående provfärd och att jag och min hustru skulle få sitta fram.
Då jag kraftfullt protesterade mot detta, eftersom jag ju aldrig någonsin kunnat föreställa mig att jag som gammal människa skulle köra omkring med en man ur arbetarklassen i mitt baksäte som en annan chaufför, möttes jag av ett stort oförstående från mannens sida.
Efter en stunds dividerande och stundtals hetsiga tongånger erbjöds vi dock att helt sonika byta våra platser med den unge mannen, vilket innebar att vi genomförde provturen sittande i baksätet, medan den unge mannen framförde automobilen. Naturligtvis var detta en mycket bra lösning, då klasstillhörigheten på ett mycket tydligt sätt markerades genom att arbetarmannen antog rollen av chaufför, medan vi ur det högre ståndet befann oss som brukligt i de uppassades skara.
Nu blev det eljest ingen affär denna gång, då min hustru tidigt under provturen upptäckte att den aktuellt automobilen saknade den för henne så viktiga möjligheten till champagnekylning i den bakre delen av fordonet.
Jakten fortsätter dock och vi har nu vårt sikte inställt på att införskaffa oss ett fordon som vi kan fortsätta färdas i på plats i baksoffan, medan vi gett den unge mannen ett mycket generöst erbjudande att agera vår privatchaufför inom ramen för framtida resor.
På återhörande
Eder trogne vapendragare
Vincent von Clinique Silfverspjuth af Hansel
Mina kära undersåtar, ers kungliga högheter, kära kreti och pleti.
Jag befinner mig återigen i er datamaskin för att bereda er en stunds insyn i mina betraktelser och mycket härliga anekdoter från mitt rika liv.
Denna gång har jag omsorgsfullt valt att delge er min syn på bilismens härjningar i Svea Rike och en av undertecknads egna små erfarenheter av den korrupta bilmarknaden.
Er trogne vapendragare har under en längre period till olycka retat sig på hur allt möjligt riff-raff tillreds möjlighet att framföra motorfordon i detta landet.
Det är inte rimligt att jag och min kära hustru när vi är ute och finåker om söndagarna i vår ytterst välaktade automobil av märke Jaguar, ska behöva trängas på Hufvudstadens gator med till synes alla som så önskar!
Låt mig deklarera detta en gång för alla: Ni äro ICKE önskvärda!
Det är min och min kära hustrus bestämda åsikt att ni skola hålla er till de allmäna kommunikationmedel såsom autobuss, spårvagn och möjligtvis droska som står er tillbuds för transporter inom stadens gränser. Det är ju för bövelen för er som socialdemokraterna inrättat dessa fortskaffningsmedel. Vilka skulle annars åka i dem? Vi som är samhällets toppskikt och stöttepelare? Bara tanken på detta får mig att rysa av omåttligt obehag.
Seså! Avlägsna er genast från era försök att framföra egna motorfordon och håll er till gängse masstransporter där ni hör hemma!
För att ytterligare förstärka min och min kära hustrus vagnpark, valde vi att under gårdagen besöka en av Huvfudstadens automobilhandlare.
Då min kära hustru med våra nuvarande forfon har upplevt vissa bekymmer med att ta med sig sina inhandlade varor från NK:s Franska, har vi beslutat att införskaffa en automobil modell herrgårdsvagn för att bättre tillgodose min hustrus önskemål och behov.
Det visade sig dock bli en traumatisk upplevelse för oss båda.
Vid ankomsten till detta stora komplex där automobilförsäljningen äger rum, möts vi av en mycket parant ung pojke som till en början mycket väl framstod som en ytterst seriös och angenäm bekantskap.
Vi framlade vårt dilemma och den unge mannen visade oss mycket vänligt till en önskad herrgårdsvagn av finaste modell och kulör.
Du jag som gammal generalmajor, med ett utvecklat intresse för teknik och elektricitet, självklart önskar provköra åbäket innan jag gör affär, fick på min förfrågan om detta ett jakande svar och började genast se fram mot en härlig tur i sommarstockholm med min hustru vid min sida. Dock skulle det visa sig att den unge mannen hade helt andra och för mig mycket främmande och olustframkallande tankar.
Det visade sig nämligen att denna unge man själv planerade att medfölja i automobilens baksoffa under pågående provfärd och att jag och min hustru skulle få sitta fram.
Då jag kraftfullt protesterade mot detta, eftersom jag ju aldrig någonsin kunnat föreställa mig att jag som gammal människa skulle köra omkring med en man ur arbetarklassen i mitt baksäte som en annan chaufför, möttes jag av ett stort oförstående från mannens sida.
Efter en stunds dividerande och stundtals hetsiga tongånger erbjöds vi dock att helt sonika byta våra platser med den unge mannen, vilket innebar att vi genomförde provturen sittande i baksätet, medan den unge mannen framförde automobilen. Naturligtvis var detta en mycket bra lösning, då klasstillhörigheten på ett mycket tydligt sätt markerades genom att arbetarmannen antog rollen av chaufför, medan vi ur det högre ståndet befann oss som brukligt i de uppassades skara.
Nu blev det eljest ingen affär denna gång, då min hustru tidigt under provturen upptäckte att den aktuellt automobilen saknade den för henne så viktiga möjligheten till champagnekylning i den bakre delen av fordonet.
Jakten fortsätter dock och vi har nu vårt sikte inställt på att införskaffa oss ett fordon som vi kan fortsätta färdas i på plats i baksoffan, medan vi gett den unge mannen ett mycket generöst erbjudande att agera vår privatchaufför inom ramen för framtida resor.
På återhörande
Eder trogne vapendragare
Vincent von Clinique Silfverspjuth af Hansel
