Eurovisionens årliga pekoral till musiktävling har i dagarna gått av stapeln och som min kära hustru tillika kära syster uttryckte det: "-På det sättet gick det minsann inte till på Harry Brandelius tid!" En sanning som heter duga!
Som du, käre läsare säkert känner till såsom den kulturellt bevandrade själ vi så innerligt hoppas att du är, säkert känner till, så var den framlidne Harry Brandelius en något bögig, men mycket parant herre som gav oss många njutbara stunder framför fonografen på den tid då det bedrog sig.
Han deltog dock aldrig själv i den häxkittel av avsmak som den så kallade schlagerfestivalen senare kom att representera. Sanna mina ord! Han hade sopat banan med konkurensen!
Nej, istället matas vi med vämjeliga så kallade kulturyttringar från länder som man ens som gammal generalmajor tillika undertecknad hört talas om i annat än möjligtvis i samband med en gång när jag och moin kära hustru befann oss på en mycket trevlig resa till tropikerna, där jag iklädd linnekostym av ganska delikat kvalitet och skor med rågummisula träffade en inföding som uttrade ett gutturalt ljud som för att skrämma oss på flykt. Detta ljud påminde mycket om namnet på vissa av de så kallade länder som deltog med sina bidrag i helgens schlagerfestival.
När dessa sedan även tvingade på oss det som de i sin okunskap och illvilja kallar sång och musik, drog jag snabbt som ögat en tydlig parallell till det ljud ovannämnda inföding lämnade när vi kastade svartkrut i lägerelden för att bli av med vederbörande. Huj så han sprang det lilla livet!
Nej fy för dylik underhållning i televisionen och ge istället ett underhållande och lärorikt program som "Fråga Doktorn" en bättre inramning med maratonsändningar och levande publik i en av landets större arenor. DET är kvalitetstelevision det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar